Fick ett mail..

"Hej Jessica!

Föst av allt. du har skrivit en föredömligt bra projektbeskrivning! MYCKET BRA, hör du det...? Du har föstått precis hur det ska gå till! Att skriva så utförligt om din planering ska du fortsätta att göra framöver i alla dina projekt. Du kommer att få mycket enklare att göra det du ska än de som tror att det bara löser sig.
Jag tror att detta blir riktigt bra, fortsätt så. Jag är gärna med och bollar idéer, uttryck, foton, material etc!

OM du inte får jobb nu i vår, ska du inte gå en skrivarutbildning på ett år på någon folkhögskola, typ Biskops Arnö? Anledningen till att jag tycker det är att du skriver bra, och där har du något att utveckla! Med både ord och bild blir du mer konkurrenskraftig, och jag tror att du inte behöver gå en jättelång utbildning för att få ihop till en bra kompetens. vad tror du om det? Ditt fokus kan fortfarande vara att fota för tidningar etc, men kom ihåg: om du är oumbärligt bra, dessutom på flera saker, vem tror du att de väljer...? Dig såklart! Så fundera noga, ett år borta från leksand kanske kan ta dig väldigt långt!!! Hemskt att vara utan hockeyn, men det kan ge dig chansen att stanna i bygden senare istället för att bli arbetslös för att det kommer någon som kan både skriva och fota och tar ditt jobb...låt inte ditt intresse begränsa dig. Och du kan skriva bra, du behöver bara slipa lite så blir du jättebra!

Okej, vi ses imorgon.
Sara"

Sånna mail blir man inte ledsen av att få:) att få höra två gånger inom loppet av mindre än en vecka att man e bra på att skriva är inte helt fel. Tycker det är rätt skoj och skriva, så kanske ska följa Saras(som är min lärare på folkhögskolan) förslag. Om jag inte fått jobb till våren blir det att läsa nån skrivarutbildning!

Projektbeskrivningen hon snackar om är denna:

"Jessica Ström
Design Leksands folkhögskola
Projektbeskrivning

Fotoutställning

Du jobbar ideellt som hockeyfotograf och får dina bilder publicerade på en hemsida för Leksands alla hockeysupportrar. Nu har du bestämt dig för att du även vill visa upp dina bilder för de helt hockeyointresserade människorna. Du vill visa dem kärleken till hockeyn och den fina hockeykultur som finns i Leksand, både på planen och på läktaren. Att ge dessa människor en inblick i varför ett gäng med människor lägger ner pengar, tid och energi för laget de älskar, och kommer match efter match i ur och skur för att stödja sitt lag. Få dessa människor och kunna sympatisera med de galna hockeyfansen, i stället för att se ner på dem och tycka dom är idioter som står och gormar och skriker och trummar på läktaren.

Biblioteket i Leksand har en tom hörna som de vill göra något kul med och smycka, de har redan en fotograf som ska ställa ut sina bilder där, men har plats för ett 20-tal bilder till. De söker något som kan kopplas till Leksand och dess kultur. Du tycker de passar din ide helt perfekt och tar kontakt med Biblioteket som nappar på en gång.

Bilderna ska vara i A4- eller A5 format.
De ska både vara kampsituationer, bilder på enskilda spelare och bilder på klacken. Detta för att få känslan för både hockeykulturen och läktarkulturen, kärleken till laget, och även att på dessa få bilder du ska ställa ut, ska bli en hyllning till alla som arbetar hårt och lägger ner mycket av sin tid för att skapa den rätta känslan på läktaren för både publik och spelare.
Till denna utställning ska du även ha satt ihop ett litet häfte. I häftet ska du ha skrivit lite om dig själv för att göra reklam för dig själv och de du gör, om Leksands IF och om de föreningar som jobbar i och runt supportrarna. Vad de gör, hur de gör, och varför de gör de. Interljuver med högt stående i Superstars och LTC* är att rekommendera. Allt för att ge dessa människor så mycket förståelse som möjligt för hockeykulturen och människorna som lever i den.

Syftet med uppgiften är att på ett bra sätt, få människorna i Leksand som inte är ett dugg intresserade av Leksand hockey, att ändå förstå oss som är de varför vi är de och håller på som vi gör. När de gäller de boende i Leksand och hockeyn så ligger de till så att antingen älskar man hockeyn, eller så avskyr man den. De som inte är intresserad är mest trött på allt hockeysnack och att så mycket kretsar runt just hockeyn i Leksand. Vi som är riktigt hockeyintresserade och tar hockeyn på allvar, blir ofta snett sedda på och folk som inte förstår sig på våran kärlek till laget och varför vi reagerar som vi gör när de är både vinst och förlust, tycker vi är näst intill idioter som borde lägga ner våran energi på nått vettigt, enligt deras ögon, i stället för denna "lek" som inte borde tas på så blodigt allvar. Men för oss som lever i hockeyvärlden så går de inte, vi andas och svettas hockey, det är en livsstil. Att ha en sån stark kärlek till ett lag kan många gånger vara knäckande och mycket påfrestande, och de finns stunder när man önskat att man inte var så inbiten som man är, men när Leksand spelar sådär sjukt bra och visar hjärta, och när man får även sittplatspubliken att resa sig upp och stå å hoppa till ramsor som "hoppa om du älskar LIF" förstår man varför man håller på som man gör. Då när vi från underläge lyckats krångla oss upp, de känslofyllda matcherna som man står å gråter på grund av antingen glädje för en seger, eller förstörd efter en förlust. När man är på hockeyn så kan man vara sig själv, och alla är som en enda stor familj med samma intressen. Ingen känsla klår den känsla som hockeyn i Leksand och atmosfären som supportrarna ger. När man står där mitt i gröten, och kollar på klacken som står och hoppar och skriker och kämpar för sitt lag trots underläge, blir man tårögd och glad och håren på armarna reser sig.

Det är just DET som jag vill få även de icke hockeyintresserade människorna att förstå, och som är tanken med mitt projekt. Inte att få alla i hela Leksand att bli hockeyintresserade och börja gå på alla matcher, att bli frälsta(trots att de skulle vara ett plus). Utan bara att få dom att förstå VAD hockeyn betyder för oss, vad VI betyder för laget, och hur vi känner.
De blir en utmaning att med bilder och några få ord i ett häfte att ge dessa människor ett intryck i de känslor som hockeyn ger oss.
De jag lär mig av projektet är dels hur man komponerar ihop bilder och text för att få fram rätt känsla till personer som inte delar de intresset. Som jag jobbar nu så fotar jag åt en sida för Leksandssupportrar där alla delar samma intresse och samma kärlek till laget, och VET hur känslan för hockeylaget och hockeykulturen är, jag får "bara" som att minnas känslan med mina bilder.

Jag får även lära mig hur man komponerar upp bilderna på ett snyggt sätt och hur jag ska göra för att redigera bilderna på ett bättre sätt, eftersom de ska visas i ett större format än vad de gör på hemsidan. Får även en liten inblick i hur de är att skriva ihop en liten text samhörande till bilderna jag stället ut, eftersom det är fotojournalistik jag vill jobba med så kan de alltid va en plus i kanten om man även kan skriva lite och där av vara mer flexibel i sitt jobb, och har där av kanske större chans att få jobb.
Jag och Helen delar projekt, men ändå inte. Hon har sitt bildtema och jag mitt, och dom liknar inte varandra, men ändå så tror jag att de kompletterar varandra rätt bra. Hon har mer illusioner, medan jag har från verkligheten, likheten är att båda två vill få ut en känsla av våra bilder. Vi har hjälpts åt att fixa plats och pratat ihop oss om hur vi ska göra, vart vi ska göra det och när vi ska göra de.

Tidsplan

V.2
Ägnade Måndagen åt att börja fundera på vilken känsla jag ville få fram och började smått kolla och fundera bilder.
Onsdagen gick jag och Helen till kulturhuset och biblioteket för att kolla upp om de fanns utställningsplats och om de var intresserade av att vi ställde ut. Resultat: Fullt schema på kulturhuset men biblioteket var intresserade. Onsdagen innehöll även fotografering både för sidan och tänkte lite extra när jag fotade för att få bilder till utställningen.
Fredagen innebar även där matchfotografering för hemsida och utställning.

V.3
Måndagen blev de att börja skriva på projektbeskrivningen och kolla igenom föregående veckans bilder.
Tisdagen blev att börja lite smått redigera några av bilderna som skulle kunna passa till utställningen, som ett första utkast.
Onsdagen blev ett till fototillfälle. De bilder som jag tycker fattas är stående bilder, eftersom hemsidan helst vill ha liggande foton så har jag nästan bara sådana.
Torsdagen blev ännu en redigerardag, och även fortsätta fundera på projektbeskrivningen, hur den ska formuleras.

V.4
Tisdagen togs till att börja fundera ut layout för bilduppsättning, med eller utan ram? Passpartou? Mm.mm.
Onsdagen gick till att fundera ut hur de ska vara runt om utställningen. Ska de vara något häfte till? Ska de stå någonting under bilderna? Om de ska vara ett häfte, vad ska häftet innehålla?
Torsdagen skrevs första utkastet av projektbeskrivningen, och mailade den till Sara.
Helgen gick till att ta ännu ett gäng med bilder, hockeyhelg som de va. Ju mer bilder jag har att välja på, ju större chans har jag att få ut ett antal som är RIKTIGT bra i stället för några br å några halvdanna.

V.5
Tisdag gick till bildredigering och fundering över vad som häftet ska innehålla(beslutade mig för ett häfte)
Torsdag blir de stenhårt arbete med de sista bilderna och skriva häftet.
Fredagen SKA bilderna vara klara och interjuverna till häftet göras.

V.6
Måndag, bilderna SKA vara utskrivna och klara. Häftet färdigskrivet OCH utskrivet. Måndagen går åt till att montera passpartou på bilderna. Detta arbete hjälps jag och Helen åts med.
Tisdag blir de gång till biblioteket för att hänga upp bilderna.
Planen är att låta bilderna hänga i 2-3 veckor beroende på vad biblioteket tycker och vill.













LTC= Leksand Tifo Crew, som jobbar med
alla arrangemang som sker på läktaren."

//Fotomuppen